EBA欧洲银行-Final-Report-on-EBA-GL-on-High-Risk_SV_12页_258kb

Dokumentöversikt: EBA/GL/2019/01 – Riktlinjer om specificering av exponeringar som ska förknippas med hög risk

1. Core Content

Dokumentet EBA/GL/2019/01 innehåller riktlinjer som utarbetats av Europeiska bankvårdssamhällsorganisationen (EBA) enligt artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010. Riktlinjerna syftar till att specificera vilka typer av exponeringar som ska förknippas med särskilt hög risk, utifrån mandatet i artikel 128.3 i kapitalkravsforordningen (CRR). Riktlinjerna har till syfte att harmonisera bedömningen av exponeringar inom det europeiska finanssystemet och säkerställa en enhetlig tillämpning av reglerna.

2. Main Points

2.1 Afterlevnads- och rapporteringsskyldigheter

• Riktlinjerna ska efterlevas av behöriga myndigheter och finansinstitut.
• Rapportering om efterlevnad ska skickas till EBA till den 1 juli 2019.
• Om rapportering inte sker inom tidsfristen, antas myndigheterna inte efterleva kraven.
• Alla förändringar i graden av efterlevnad ska rapporteras.

2.2 Tillämpningsområde och definitioner

• Riktlinjerna gäller för investeringar i riskkapitalföretag (artikel 128.2 a) och riskkapitalfonder (artikel 128.2 c) i CRR.
• EBA ger även en definition av "riskkapital" (venture capital) och "riskkapitalfond" (private equity) inom ramen för denna text.
• Riktlinjerna ska appliceras på alla exponeringsklasser, med särskild vikt på de i artikel 112 g, p och q i CRR.

2.3 Definition av högriskexponeringar

• Exponeringar ska betraktas som särskilt hög risk om de visar på riskfaktorer som inte förekommer i andra exponeringar av samma klass.
• Exempel på högriskexponeringar inkluderar:
  • Spekulativa investeringar i icke-börsnoterade tillgångar där utgivaren avser att sälja tillgångarna i vinstsyfte.
  • Exponeringar där förlustrisken är hög i förhållande till utgivarens finansiella medel.
  • Aktieexponeringar mot en viss emittent där riskvikten är 150 % eller mer.

2.4 Meddelandekrav

• Institutioner ska meddela de behöriga myndigheterna om exponeringar som ska förknippas med särskilt hög risk.
• En kortfattad beskrivning av de främsta särdragena för dessa exponeringar ska lämnas.
• De behöriga myndigheterna ska i sin tur meddela EBA.

3. Key Information

3.1 Riktlinjernas status

• Riktlinjerna gäller från den 1 juli 2019.
• De är baserade på artikel 128.3 i CRR och syftar till att utöva en enhetlig tillsynspraxis inom EU.

3.2 Följedokument

• En kostnads-nyttoanalys (konsekvensbedömning) har genomförts för att analysera kostnader och fördelar med riktlinjerna.
• Riktlinjerna är en del av en bredare strategi för att modifiera riskvägda tillgångar inom CRR och Basel III-regelverket.

3.3 Synpunkter från bankintressentgruppen (BSG)

• BSG uppskattar EBA:s ansträngningar men föreslår att definitionerna av riskkapital och riskkapitalfonder bör anpassas till Basel III.
• De menar att exponeringar i form av aktier i företag som är del av strategiska affärsförbindelser bör uteslutas från riktlinjernas tillämpningsområde.
• Riktlinjerna bör även ta hänsyn till möjliga förändringar inom CRR2 och Basel III.

3.4 Offentligt samråd

• EBA genomförde ett offentligt samråd från 17 juni till 17 juli 2018.
• Totalt mottogs 13 svar, varav 11 offentliggjordes.
• Många respondenterna ifrågasatte tillsynsbehandlingen av exponeringar i riskkapitalfonder och riskkapital, samt de exponeringsklasser som ska betraktas som hög risk.
• EBA har anpassat riktlinjerna i enlighet med de synpunkter som kom till uttryck under samrådet.

4. Structure and Implementation

• Riktlinjerna följer en strukturerad metod för att identifiera och kategorisera högriskexponeringar.
• De innehåller:
  • En allmän definition av exponeringar som ska förknippas med hög risk.
  • Exempel på exponeringar som uppfyller kriterierna.
  • En mekanism för rapportering till EBA.
• Mekanismen för anmälan har ifrågasatts men behålls, med anmälan till nationella myndigheter.

5. Conclusion

Dessa riktlinjer är en viktig del av EBA:s arbete för att säkerställa en enhetlig tillsynspraxis inom EU:s finanssystem. De specificerar vilka typer av exponeringar som ska betraktas som särskilt hög risk, ger en tydlig definition av riskkapital och riskkapitalfonder, och föreskriver en process för rapportering och anmälan. Riktlinjerna är också en förberedelse till Basel III-regelverket och bidrar till att harmonisera riskbedömningarna mellan institutioner.